31 mars 2010

Jobb och ännu mera jobb


Killar, tjejer. Jag har så fasligt mycket att göra så jag går under just nu. Men jag tycker om att ha många bollar i luften. Jag känner sannerligen att jag lever, för jag sover knappt längre haha. Därav de korta blogginläggen. Har tagit mig an ett tredje extrajobb serrni, så busy busy! Med bloggen och skolan så ja, ännu mer att göra helt enkelt. What is a girl to do, jag älskar äventyr men äventyr kostar massor med ören!

English: Guys, girls. I have so damn much to do that I am drowning right now. But I like to have much to do so. I feel like I am alive, cause I barely sleep anymore lol. Therefore also the short blog posts. I have also said yes to a third job you see, so busy busy! With the blog and the school so yes, a lot to do. What is a girl to do, I love adventures but adventures costs many cents!

Vädret i Paris

Körsbärsträd i blom i kontrast mot de gråa molnen.


Jag har varit riktigt arg på vädret här i Paris de senaste dagarna här. Det är galet hur mycket det går upp och ner. På en och samma dag kan det åska, regna, vara hårda vindar, stark solsken. Så i väskan finns numera både solglasögon såväl som paraply. På fötterna gummistövlar de dagar jag ska vara ute mycket, ifall om att. Jag vet aldrig vad jag ska förvänta mig och jag har antingen för mycket eller för lite på mig. Tror väderskiftningarna är en av anledningarna som jag varit förkyld mycket tidigare, vädret här skiftar något så otroligt.

Är det bara jag som känner så här? Är det här typiskt Parisväder? Eller är det bara månader av otur?

English: I have been madly mad at the weather here in Paris the recent days. It's crazy how it goes up and down. In the same day it can shift between thunder, rain, blow or be sunshine. Now I usually bring both my sunglasses aswell as my umbrella. On my feet I have my rain boots the days I am out and about a lot, in case. I think the weather changes are one of the reasons to why I have been sick so many times. I never know what to expect and have either to little or to much clothes on.

Is it only I who feels this way? Is this typical Parisian weather? Or is it simply months of bad luck?

A walk in the park

Parkpromenad med mycket att titta på.

Baguette, ost, korv och körsbärstomater. Så var lunchen på bänken i parken gjord.


Man måste hänga upp kapporna fint på ställning när man är pensionär och spelar boule.

De barnkära parisarna men den största lekparken.

Gratis att se tennis med både professionella såväl som amatörer.

English: A walk in the park means a lot to watch.

30 mars 2010

Dagens konst i Paris


Dagens konst i Paris var gjord i någon form av metall och fanns i studentkvarteren.

English: The art of today in Paris was made in metal and was found in the student quarters.

Fonetik på Sorbonne


Fonetiklektion going on. Där sitter eleverna med sina hörlurar och övar och repeterar, övar och repeterar.

English: Phonetic lessons going on. There they are the students, practising and repeating, practising and repeating.

29 mars 2010

Good news?


Ååååh. Jösses Amalia. Jag har en rolig sak som jag så så gärna vill dela med er. Men än är inte allting klart så... stay tuned. Ni kommer vara först som får veta.

English: Ooooh. Lord and Golly. I have a fun thing that I so so badly want to share with you guys. But not everything is clear yet... so stay tuned. You will be the first ones to know.

Update: I just realised I look angry on the picture. Not a good choice of picture maybe, I simply took the latest one.

Klädseln i Paris

...och slutligen en dagens utstyrsel för oss som tycker om det! Nu MÅSTE jag plugga.


Detaljer.

English: ... and finally clothes of today for us appreciate that! Now I HAVE to study.

Ladurée and its temptations

Idag besökte jag Solli på hennes jobb för att diskutera lite framtida planer. Därefter kunde jag och Max inte låta bli att sätta oss ner i den japanska salongen för en liten fika. Hur är det möjligt att gå ifrån Ladurée utan köpa något?

Smygtaget foto på vår kära Solli in action. Busy busy. Är hon inte bedårande i sina arbetskläder?

Den japanska salongen.

Frestelser i rader.

Vår fika bestod av Francieres Pistage. Solli rätta mig om jag har fel på namnet, vilket jag säkert har.


Strax innan vi skulle gå kommer servitören in med en tallrik macaroons för att vi var Sollis vänner. Tack sötaste Solli! Dem där små älsklingarna gjorde min dag. Tror det var apelsin, fikon/dadel, päron samt pistage vi fick smaka på.

English: Today I went to visit Solli at her job to discuss some future plans we have. After wards I felt it was impossible to resist the temptations so we sat down in the japanese salon to have a coffee. How is it ever possible to go to Ladurée without not buying anything?

Ladurée: 21 Rue Bonaparte 6arr.

Lilla E och gåvorna.


Lilla rara E. Varje gång jag varit med henne kommer jag hem med något nytt. Ibland stoppar hon ner dem i fickan på mig, ibland ger hon dem i handen och ibland slinker det ner i väskan i smyg. Det har funnits gånger då jag gått omrking och tyckt att min handväska känns extra tung för dagen och kommit hem och hittat snöglob, snäckor, stenar, masker... Varje gång vi ska skiljas åt är en tid av insisterande på varför hon inte ska skänka mig allt det här. Förgäves. Hon är envis som få och visar kärlek som få. Ovan ser ni dagens små gåvor.

English: Sweet little E. Each time I have spent time with her I come home with something new. Sometimes she puts things in my pockets, sometimes she gives them directly in my hand as presents but there are also times when she secretly puts something in my purse. There have been times that I felt my handbag has been strangely heavy and when I got home I've found all kinds of toys, stones and things she collects. Each time we are saying goodbye I have to spend some minutes insisting about why she shouldn't give me anything new. No use. She is unusually stubborn and unusually caring and loving. Above you see the gifts of today.

Kosher på Chez Marianne

Min vän Maryam har anlänt till Paris! Hon ska bo här ett par tre månader, så roligt så trevlig. Välkommen sötnos! Jag drog med henne till Chez Marianne dagen efter ankomst för att tillsammans med mina vänner äta en Kosher-middag. Konceptet är lite som Tapas, du får en lista med olika Meze att välja på och således få till din skräddarsydda rätt. Chez Marianne är en av stans bästa när det kommer till Kosher och Meze och det gäller att boka bord i tid. Restaurangen är uppdelad på fyra ställen i en trevägskorsning i Marais och servitriserna springer emellan dem tallrikarna i ur och skur högsta hugg. Charmigt, smakrikt och mycket liv garanteras på den här restaurangen. Åh förresten går det lika bra att beställa maten som take away. Perfekt om du planerar en picknick!

Max och Maryam hugger in.

En tallrik för två till mig och Max, bestående av bland annat: Aubergine- och vitlöksröra, levermousse, stekta auberginer i tomatsås, tabouleh, falafel, tajineh, kefta och hummus.
Maryam och Veronicas tallrik.

Pierre Olivier och Nici.

Veronica och jag.

På väg till baren Zero Zero.

English: My friend Maryam has arrived to Paris! She is going to live here for a couple of months or three, so fun so nice. Welcome dear! I took her with me to Chez Marianne the day after she arrived to spend an evening out on a Kosher restaurant together with my friends. The concept is similar to Tapas. You get a list of different Meze to choose from and thus make your own personalized dish. The restaurant is divided into four different places in a three way crossing in Marais so the waiters have to run back and forth, no matter weather, with the plates balanced on their arms. Charming, tasty and an animated atmosphere is guaranteed at this restaurant. Oh also, if you like you can order the food as take away, which is great if you are planning a picnic!

Chez Marianne: 2 Rue des Hospitalières St-Gervais 4arr.

Students restaurant in Paris

Här är ett av ställen jag brukar gå förbi med slutna ögon.





Bilder på utvalda delar från Resto-U. Ni förstår att det krävs stark disciplin för att undvika de dagliga frestelserna som inte kostar mer än några kronor. Var gång jag lyckas med det här (vilket faktiskt blir varje dag i veckan numera) ger jag mig själv en klapp på axeln.

English: Pictures from some of the things that are offered at the students restaurant Resto-U. It takes a lot of discipline to avoid the daily temptations that doesn't cost more than a few ten cents. Each time I succeed (which is everyday of the week nowadays) I give myself some credit.

Dagens gatukonst


Gatukonsten här i Paris slutar aldrig att leverera.

English: The street art in Paris continues to deliver.

The dance of Brigitte Bardot

Pause

Efter en tuff vecka med mycket spring hit och dit så valde jag att pausa ifrån skrivandet den här helgen. Har ingen energi kvar och istället för att plugga ikväll till ett test imorgon har jag mest suttit i sängen och fördrivit tiden på onödiga saker som surfa på nätet. Jag sitter till och med och funderar på att skippa skolan imorgon och ta en dag ledigt (förutom jobb på eftermiddagen). Men känner jag mig själv rätt kommer jag stiga upp imorgon och hasa mig till skolan i alla fall. Klockan är 00.22. Är det för sent att börja plugga till testet?

English: After a tough week with a lot to do and a lot of things happening I decided to take a pause from the writing this weekend. I don't have any energy left so instead of studying for my test tomorrow I have been spending my time on useless stuff like the world wide web. I am even thinking of skipping class tomorrow and take day off (besides working in the afternoon). But I know myself so I will probably go to school anyway. The time shows 00.22. Is it to late to start studying for the test?

26 mars 2010

Monica, Vanessa och John.


Den oemotståndliga italienska modellen och aktrisen Monica Bellucci, som aldrig nöjer sig mednågon sämre än John Nollet. När plikten kallar flyger han ner till henne. Hon är ansiktet utåt för Diors make up.


Den franska sångfågeln och aktrisen Vanessa Paradis med sin favoritstylist John Nollet. Jag hade äran att träffa honom och han var delaktig i att få mitt hår perfekt då han gjorde den slutliga touchen. Hans studio var magnifik och han var en väldigt ödmjuk och lugn man som gav Nabil en massa komplimanger för hans arbete och mig för min tålamod (min styling tog över tio timmar första dagen och två timmar andra och då var Nabil väldigt snabbt).

English: The Italian actress and model Monica Bellucci is the face of Dior Make Up and a big fan of John Nollet. She doesn't settle with with anything less. Vanessa Paradis, the French singer and actress, is also one of Mr Nollets regular customers and a friend. I had the honour to meet him and he participated in making my hair perfect since he made the final touch. His studio was magnificent and he was a very humble and calm man who gave Nabil loads of compliments for his creation and me for my patience (the styling took more than ten hours the first day and two the second and yet Nabil work really fast).

25 mars 2010

Begåvningen Nabil slår till igen

Kommer ni ihåg när jag berättade om min vän Nabil? Ni vet han som gav mig en hår make over inför sitt nya jobb? För er nya kan jag sammanfattade det lite kort. Nabil jobbade i New York i ett par år och var bland annat Martha Stewarts personliga hårstylist och gjorde håret på gästerna i Tyra Banks Show. Han flyttade tillbaka till Paris och blev tillkallad på intervju hos ingen mindre än Frankrikes främsta hårstylist John Nollet. Herr Nollet stylar främst håret på filmstjärnor är bland annat vackra Monica Beluccis personliga hårstylist. På sitt CV har han bland annat filmen 'Amelie från Montmartre' och diverse tidningsomslag.

Men det var min vän Nabil jag skulle berätta om. Han skulle på intervju för den här mäktiga herren och han valde mig som modell. Hans uppgift var:

Make it perfect. Think Chanel, think the little black dress and think gorgeous!

Klart jag nappade! Jag har varit supernöjd med förvandlingen han gjort och ser framemot nästa gång han ska styla mitt hår igen. Om ni vill höra mer om den coola upplevelsen så kolla i arkivet på september/oktober någon gång.

Nabil själv är modell och blev headhuntad av ingen mindre än den världskända designern John Galliano.

Nabil ser bara perfektion när han arbetar. När han således erbjöd sig att styla Max hår var vi inte sena med att tacka ja. Max behövde inte ens förklara vad han ville ha. Nabil visste precis vad han skulle ha och vilka är vi att säga emot? Inte för att Max hade mycket hår från början men det tog Nabil två timmar av precision och koncentration, med rakblad, sax och kniv till hans klient slutligen såg snyggare ut än någonsin. Som flickvän så är min åsikt väldigt viktig och jag vill tillägga att även jag är mycket nöjd! Det är ju inte för inte som en av hans klienter bland annat heter Marion Cotillard och Vanessa Paradis...

Marion Cotillard tillsammans med Penelope Cruz på premiären av filmen Nine i Paris. Nabil stod för färg, klippning och styling kvällen till ära.

Min pojkvän på en inte alltför smickrande bild. Men vad ska jag göra när han aldrig vill ställa upp på modellbilder? Jag ska se till att det blir ändring. Var munken god Max?

English: Do you remember me telling about my friend Nabil? You know the guy who made a total make over with my hair because of his new job? I can summarise it shortly. Nabil worked in New York for a couple of years and was for instande Martha Stewarts personal hairstylist and made the hair of the guests on the Tyra Banks Show. He moved back to Paris and was called for an interview for no one less than the best hairstylist in France, John Nollet. Mister Noller style mainly movie stars and one of his clients is the amazingly beautiful Monica Bellucci for whom he is a personal hair stylist. On his resumé he has also the movie 'Amelie from Montmartre' and a whole lot of magazine covers.

But it was Nabil I wanted to talk about. He was doing this interview for this great man and he chose me as his model. His assignement was:
Make it perfect. Think Chanel, think the little black dress and think gorgeous!
Of course I did it. Since then I have been super satisfied with the creation and I look forward until the next time he is going to style my hair. If you want to read more about the cool experience then check the archives during Septembre/Octobre.

Nabil only sees perfection while working. Thus when he offered to do Max's hair we said yes and thank you right away. Max didn't even have to explain what he wanted. Nabil new exactly. And who are we to argue against that? Not that Max had much hair to begin with but it took Nabil two hours av precision and concentration, with razor, scissor and knife until his client looked more gorgeous than ever. Being his girlfriend my opinion counts too and I want to add that also I was very happy. Now you understand why one of his clients is Marion Cotillard and Vanessa Paradis.

24 mars 2010

Jardin de Luxembourg

Måste visa er bilderna jag fotade för ett tag sedan i Jardin de Luxembourg. Vädret var fortfarande lite kyligt och parisarna promenerade fortfarande runt i vinterjackor. De är lite mer känsliga för kylan här förstår ni. Ojjar och har sig om temperaturen vågar visa minus. Men det var inte det jag skulle berätta om. Jag skulle visa er deras kärlek till den här vackra slottsparken. Oavsett väder så är de där. Med hunden, med boken, med studierna, med schackkollegorna, med tenniskollegan och boulekollegan, med sina pappersbåtar i fontänten, med nya kärleken och med sina cigaretten i högsta hugg i allt de tar sig an. Luxembourg-trädgården är en fröjd för ögat och en njutning för själen. Jag går dit inte bara för att promenera och tänka, utan även för att njuta av det franska skådespeleriet som är gratis att titta på. Deras rofyllda liv i parken där kultur på riktigt skattas högt och praktiseras till vardags.









English: Have to show you some pictures I took a while ago in Jardin de Luxembourg. The weather was still a bit to cool for the Parisians but nothing can stop them from taking a stroll in their beloved park. They love the gardens of Luxembourg so much that nothing can stop them from going there. With the dog, the book, the studies, the chess mates, the tennis collegue, the paper boats in the fontaine, with the new love and always with that cigarette between the fingers. Jarding de Luxembourg is a beautiful sight and to be there is such a pleasure. I go there not just to take a walk and think, but also to look at the French scenarios that are free to watch. Their tranquil lives in the park where culture is highly appreciated for real and is practiced in the daily life.

Lyxiga vardagslivet


Middagen idag bestod av färdigköpt fisksoppa som var superb. Till det bidde det crab sticks, rädisor, paprika och ost. Sista dropparna av rosévinet till.

Till efterrätt då? Årets första jordgubbar hörrni! Ja jag vet, det är för tidigt och ja jag vet de kommer inte vara söta och goda tänker ni. Men det var dem visst! Både söta och goda och billiga dessutom. En stor ask för 1.49€. Det ni! Till dem supergoda, söta och billiga jordisarna knaprade vi lite mörk choklad. Jag har anammat det lyxiga vardagslivet som fransmännen lever. (Okej bortsett från min dagliga besök på 'bamba')

English: For dinner we had bought a superb fish soup. With that we had crab sticks, radish, paprika and cheese and the last drops from the rosé wine we opened a couple of days ago.

As for dessert? The first strawberries for the year you guys! Yes I know, it's to early and yes I know they will neither sweet nor tasty you think. But they were! Both sweet and tasty and cheap for that manner! A big box for 1.49€. Huh what do you say about that? To the super delicious, sweet and cheap strawberries we had som dark chocolat. I have embrace the luxurious everyday life whom the French always seem to live. (Besides me visiting the Resto-U everyday.)

Dagen jag fick post i elskåpet

Jag har alldeles glömt att berätta slutet på historien som gick under namnet: Jakten på den försvunna skatten a.k.a presenter och post som hamnade på villovägar någonstans mellan Sverige och Frankrike. Ungefär fyra veckor efter att min och pojkvännens föräldrar har skickat paket till oss får vi slutligen två handskrivna lappar. De jag tidigare berättade om. Det är husets Concierge, eller fastighetsskötare sort of, som skrivit dessa. Varje dag i en vecka knackar vi på dennes dörr såväl morgon som kväll för att få de paket han skrivit väntar på oss. Rien. Nada. Inget.

Till slut skriver jag en lapp tillbaka, på franska så klart, och säger att vi kommer 9.45 nästa morgon. Ja men självklart, vad förväntar jag mig. Ingen är där så klart. Ny lapp, samma meddelande, repeterad procedur. Fortfarande inget. Efter en vecka således (nu har det hunnit gå sex veckor sammanlagt) får vi en ny lapp: Ni kan hitta paketet i en vit 'placard'. Vid den här tidpunkten visste jag fortfarande inte vad en placard var. Det hjälpte inte heller att allt var vitt i uppgången... Vi går fram och tillbaka som två idioter, tittar runt hörn, lyfter på saker, knackar oss fram, öppnar förbjudna dörrar, kikar i papperskorg, lyfter på trädgårskvastar. Allt medan våra grannar går förbi och undrar vad de dumma invandrarna håller på med den här gången. Ja inte vet jag. Ville bara ha mina paket! Vi ger upp och beslutar oss för att vara smarta och gå de sju våningarna upp i alla fall för att slå upp ordet 'Placard' i Prismas Franska Ordbok. När vi ska uppför trapporna ser jag i ögonvrån ett vitt elskåp. Kan det vara? Nej, vem lägger något i ett elskåp? Vågar vi göra bort oss ännu mer? Ja vi har inte direkt något mer att förlora. Voíla, resultatet ser ni nedan.





Äntligen fick jag mammas och pappas efterlängtade födelsedagspresent. Nyfikna?

English: I have totally forgot to tell you the ending of the story about the lost treasures, also known as presents and packages that got lost somewhere on the way from Sweden to France. About four weeks after our parents had sent everything to us we finally received two handwritten notes from our Concierge (housekeeper), the ones I told you about before. Everyday for a week we knock in his/her door morning as well as evening to take our packages. Rien. Nada. Nothing.

Finally I write a note back, in French of course, and tell the Concierge that we will come next morning at 9.45. But of course what did I expect. No one is there of course. New note, same message, repeated procedure. Still nothing. Thus, after a week (now it has been six weeks all together) we receive a new note: You can find your packages in a white 'placard'. At this moment I still didn't know what a 'placard' was. It wasn't helping that the whole lobby was in white... We walk back and forth as two idiots, look around the corners, lift up things, knock on things, open prohibited doors, take a glance in dustbins, maybe under the broom? Our neighbours pass by and look at us and wonders what the stupid foreigners are up to this time. Well how should I know, I only wanted my birthday presents! So we give up and decide to be smart and climb the stairs seven floors up to search the dictionnary for the word 'placard'. On our way I notice this white electrical cabinet. Can it be? No, who puts something in an electrical cabinet? Can we risk embarass ourselves even more? Well, it's not as if we have anything to loose anymore. And voíla, you can see the result above.