05 april 2010

Att skicka sms i Paris


Här i Frankrike, nåja storstaden Paris åtminstone, så lämnar man hellre telefonsvar än skickar sms har jag märkt. Till skillnad från Sverige, nåja Göteborg, alltså. I Sverige var det sällan jag behövde lyssna av mina voicemail och var gång någon lämnade ett meddelande där suckade jag bittert. Här är det vardag. I början innan rutinerna hade fallit på plats tyckte jag det var så ansträngande att behöva ringa upp och lyssna på mitt telefonsvar så det blev att jag ibland lade alla meddelanden på hög för att lyssna av dem samtidigt. Mina vänner förklarade då ofta förtvivlat efteråt att det aldrig gick att få tag på mig. Men de hade inte skickat något sms? Hur skulle jag veta att de ville mig något? Nu har det blivit tvärtom och jag själv kan tycka att det är jobbigt att behöva smsa fram och tillbaka när jag enkelt bara kan spela in det jag vill säga på några sekunder. Sådana tillfällen suger det hårt och illa att det kostar skjortan att ringa med kontantkort här. Ett abonnemang nästa?

English: Here in France, oh well the big city Paris at least, one rather leaves a voicemail than sends a textmessage, so I've noticed. Unlike Sweden, well Gothenburg at least, that is. In Sweden I seldom had to call up my voiceinbox and the rare times when someone actually left a voice mail I sighed loudly. In the beginning here, before I the new Parisian routines started to invade my life, I usually waited a while until I really had to listen to the bunch of recent voicemails. My friends then often and desperately said it was hard to reach me. But they hadn't sent me any text messages? How could I know they had been trying to find me? Now I have become the opposite and find it difficult when ever I have to write back and forth with my friends, when I easily can record what I want to say in a couple of seconds. Those moments really suck hard and bad since it costs a fortune to call without a phone subscription...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar